Thaiväntan...
Min söta vän Marie kommer med sina ljusa idéer ibland. Jag tycker att hon har rätt många gånger och tänker att om jag gör som hon så blir jag nog lika bra. Alltså det borde ju funka?
När hennes dotter var på väg hit häromsistens så satt hon som klistrad vid datorn och kollade via nån hemsida exakt vart planet befann sig. Jag tyckte att det kanske inte var helt nödvändigt och att det där ordet som börjar på k och slutar på ycklingmamma inte var helt främmande eftersom hennes dotter verkar fullt kapabel att själv åka i ett flygplan och gå av när det är framme.
Idag pratade jag med Shitkid strax innan hon gick på planet och tänkte inte mer på det. Tills tanken slog mig att det kanske vore kul att se hur det gick. Marie gjorde ju det så det var väl helt ok. Hade inget med kontroll eller hönsmammeri att göra alls. Absolut inte!
Problemet var bara att Shitkids plan inte riktigt fanns. Någonstans. Alla andra flygplan i luften gick att hitta utom just det. Det är lite joxigt att göra annat när man jobbar, om man är riktigt snabb kan man hinna några knapptryck emellan samtalen men det är svårt att koncentrera sig ordentligt. Hämtade till slut förstärkning av nämnda väninna som snabbt sade sig kunnalösa problemet. Hon sinformerade först att flyget inte fanns, sen att det verkade ha flugit till Oslo i stället och lämnade till slut arbetsplatsen med upplysning om att Shitkid verkade ha flugit till New York...
Vid det laget bestämde jag mig för att allt Marie gör kanske inte är lämpligt för mig... Tog mig samman efter NY-chocken och hittade till slut flygplanseländet som var på väg att landa. I BKK.
Nu är hon i alla fall äntligen här och vi ska strax åka till beachen. Alla tre. På moppen...
