Thaiutflykt
Det har varit ledighet igen. De går alltid för fort och jag måste nog återigen säga att arbetet inkräktar väldigt mycket på min fritid... Men, vi har hunnit uträtta en det trots allt. Förutom de obligatoriska massage, nagelvård och fotskrapningar man ständigt måste sköta har vi ätit thailändsk Bbq.
Det är inte som Bbq någon annanstans med någon man som grillar stora köttstycken. Verkligen inte! Här ställs en gryta glödande kol i ett hål i bordet, en anordning ställs ovanför och någon slags vätska hälls i en behållare. Man väntar tills allt blivit varmt och vätskan kokar lite så man kan tillaga sina grönsaker. Eller om man kanske vill koka sin räka eller vad man nu valt att äta. Ovanför vätskan grillar man den mat som inte ska kokas. Det kan vara vad som helst, typ lever eller rent fett. Om man inte gillar det kan man ju hålla sig till kyckling eller något annat köttaktigt. Eller tofu.
Det är extremt nyttigt då det tar en evig tid att "laga" maten och om man nu inte äter rent fett är det bara protein och lite svamp och inte en kolhydrat någonstans. Dessutom riktigt gott!
Vi har varit på utflykt också. 7 personer på 4 fordon moppade vi till Dolphin Bay några mil söderut. Där pausade vi över natten på ett gigantiskt resort, solade, åt pannkaka och vilade upp oss inför nästa dag.
receptionskatt och handduksgris. Och Evas lilla extrasäng :)
Dagen därpå moppade vi ytterligare någon mil nedåt, till Sam Roi Yot. Några ville spara benen lite och tog båten första delen. Det medförde att de slapp bestiga ett berg samt ta sig ner igen och snällt mötte oss när vi något svettiga anlände till nästa strand.
Därefter var det dags för nästa klättring. Alltså jag har hyfsad fysik. Det hjälpte inte... Rakt upp och sedan in i ett berg och nedåt till en gigantisk grotta med ett hål i taket. Där har någon (oklart vem, men det måste varit en riktigt fanatisk munk eller nåt som orkat släpa allt material dit...) byggt ett tempel mitt i solstrimman från taket. Helt sjukt imponerande och definitivt värt all svett!
Ja, sedan vart det ju samma väg tillbaka... Upp och ned för berg! Sista biten, över sista berget skulle Peter hinna före båten och sprang ifrån mig och Maria som till slut vacklade ner lagom möra och ankomna.
Well, sedan åkte vi hem med ett litet lunchstopp och inte en enda felkörning. Det var en jättetrevlig tripp tillsammans med lika trevliga vänner och lilla Eva var så duktig som körde mopeden alldeles själv hela vägen!
Vi har fått börja säga hejdå till kollegor som snart åker hem. Maria hade ett vernissage tillsammans med Karin härom dagen. Mycket märklig känsla att en efter en försvinner nu när vi just vant oss vid varandra. Vissa kommer jag att sakna mer än andra såklart och även om jag åker hit igen kommer det ju aldrig att bli på samma sätt någon mer gång...
Jag avstår från att tänka på min egen reträtt än så länge. huh...