Det här med att åka tåg

Klockan är bara typ 06.07 och jag har redan hunnit sätta mig på tåget (har alltså gått upp extremtidigt). En del tycker att jag reser jämt och även om jag inte riktigt håller med om det (har varit hemma säkert 1,5 månad nu tex!) så har jag ju såklart skaffat mig en hel del rutin på diverse färdmedel. 
 
Ska man resa i Sverige tycker jag att tåget lätt kommer på 1:a plats. Under förutsättning att resan företas i 1:a klass och i tyst kupé fungerar det nästan alltid oerhört smärtfritt. Vad man än säger om SJ och andra tågaktörer har jag bara varit med om ett fåtal incidenter (sist tex när tåget helt enkelt ställdes in och jag tvingades ta en BUSS i stället) och kommer oftast dit jag ska exakt när jag ska. 
 
 
Man måste få vara ifred när man reser!
 
Som sagt är ju tyst avdelning ett måste. I bland finns inte det och då blir allt genast lite hemskare. Det kan innebära att ett (eller hemska tanke flera) barn befinner sig i ens omedelbara närhet och det brukar alltid märkas/höras alldeles för mycket (jag vet att barn måste få resa och till och med yttra sig ibland och jag hatar inte alla barn men jag ogillar oljud!). Eller så sitter någon fåne och tror att andra tycker det är superintressant att lyssna på deras privata samtal i telefonen/sin kompis bredvid. Eller ve och fasa någon som ska förbi och springa på damrummet i tid och otid. Man uppsöker inte något damrum om resan är under 5 timmar!! Så är det bara!
 
Nåväl, har man dessutom bokat 1:a klass och reste före 9.00 får man frukost. Jag gillar egentligen att sova men brukar ju alltid vara hungrig så det är väldigt trevligt att slippa ta sig iväg till bistron för att hitta något inplastat så kallat ätbart. 
 
Livsuppehållande frukost på dagens tåg.
 
Egentligen ska jag ju erkänna att flyget oftast går betydligt fortare än tåget. MEN, då ska man till Arlanda (om man inte köpt en mycket dyrare biljett med ett flyg som går från Bromma) och det tar jättelång tid med tunnelbanor och pendeltåg. Sen måste någon hämta en på flygplatsen för annars kommer man inte längre och då blir det så krångligt att det inte är ett alternativ längre.
 
Nä, jag gillar tåget bäst, när det funkar alltså. Annars blir det en mardröm. Tex när jag jobbat natt och det var nån ledning som rasat ner. Jag hamnade egendomligt nog i Fruängen på väg från Huddinge sjukhus och insåg att jag inte hann till mitt tåg (som inte ens kunde gå för den där ledningen som rasat). På SJ gillar de inte att man är hysterisk i telefonen utan bokar snällt om till ett annat tåg (även om man har icke ombokningsbar biljett) och när jag väl, ett par timmar försenad satt mig på tåget var jag så trött så jag hallucinerade. Det var förfärligt jobbigt! 
 
I våras åkte jag från Skåne och hem på ett egendomligt ålderdomligt tåg. Då hamnade jag jämte ett original som visserligen var snäll och vänlig men hade gravt eftersatt sin personliga hygien. Det var så hemskt att jag var tvungen att stor del av resan sitta med min väninna i restaurangen och äta räksmörgås och kladdkaka i flera timmar. När tåget dessutom strandsattes i Södertälje rymde vi från tåget och tog oss hem på annat sätt sista biten. Sånt händer ibland men förvånande sällan ändå.
 
Nu ska jag tillbringa ett par dagar i Borran och se till att mamsen blir flyttad till sin nya bostad. Om jag kommer fram alltså!
 Kanske möter jag Shitkids buss på vägen, hon reser tbx till Sthlm för vidare transport till sin vinterdestination. 
 
Nu får vi snart ta undan kollektivhörnan igen :(
 
Visa fler inlägg