Superkulturell
37 dagar kvar! Det känns helt ok faktiskt att det ändå är drygt en månad. Förberedelserna går väl i och för sig sådär, har fixat foton till visumet men resten är fortfarande lite diffust. Bostaden är i princip uthyrd oxå och det är nog ganska bra. Tror jag. Om han inte använder den som bordell eller nåt. Det var nån som råkat ut för här på Söder för ett tag sen och det verkar ju inget vidare...
Nåväl, helgen har varit riktigt toppen. Lördagen tillbringade vi ombord på Tessie Ii och roade oss med riktigt bra vrakdykning. Både Anna-Maria och Dalarövraket levererade just det dom skulle, alltså två toppendyk. På Anna-Maria tog det ca 3 minuter innan min vänstra handled kändes kall. Efter ytterligare 2 minuter tvingades jag inse att det inte bara var kallt utan även blött... Men vafan, det går inte att avbryta ett sådant dyk för lite handskläckage så det var bara att se till att ha luft i den för att minimera eländet.
Dessutom solsken. Kan man vara annat än glad liksom?
Tur för mig att det ändå var 9 grader i vattnet för det var rätt ok trots att jag var blöt upp till armbågen. Det kunde varit mycket värre, om det tex varit 2 grader. Eller ett jättehål så hela jag blev blöt... Till dyk nr 2 var en manschett ditsatt och en torr innervante på plats så då vart allt frid och fröjd igen. 3 varv blev det på mitt favoritvrak och den här gången var jag visserligen lika exalterad men minns i alla fall lite mer än gången innan. Peter filmade dessutom så nu kan jag titta på det hur mycket jag vill tills nästa gång Vi kommer dit.
Finfin dykbåt, bästa guiden, trevliga dykkompisar samt en guidad tur på själva Dalarö med museum och en superentusiastisk guide. Känner mig superkulturell!
Det bästa med den här helgen var ändå att den blev en timma längre. Det borde alla dagar bli tycker jag. Då skulle jag ju hinna med så himla mycket mer än nu. Fast vi har ändå hunnit med långpromenad o fika på stan, storstädning, lagat massa matlådor samt sprungit en halvmil. Det var första gången på länge jag sprang med min man. Han hade fått lova dyrt och heligt att inte prata, inte springa i åttor runt mig, inte vissla/sjunga, inte springa för långt bakom/framför och inte springa baklänges. Det brukar han annars roa sig med eftersom han springer avsevärt fortare än jag normalt sett och då blir jag superstressad samt utmattad med en gång. Det gick dock bra idag, enda gången han sa nåt var när vi skulle svänga in på nån annan gata och det var ju ok så vi kanske kan göra om det där nån dag.
Så mycket spännande prylar!
Nu är det ju jobbvecka igen dock så då,springer jag mest hem från jobbet och mitt långpass på torsdag. Fast den här veckan är jag inte ledig mer än halva dagen men borde nog hinna med någon mil ändå om jag är lite disciplinerad...