vad var det jag sa?
Det är ju ganska generellt känt att de stackare som är gifta eller har en mamma som är sjuksköterska blir lite lätt vanvårdade. Barn skickas till skola/dagis etc med feber och instrueras tidigt att ta lagom doser Alvedon vid behov (kan ev kombineras med mariekex eller i värsta fall Ipren), sår får läka lite som de vill, halsflussar får gå över utan antibiotika (eller så får dom leta upp någon gammal kåvepenin och ta innan gympan), frakturer kan få läka ihop snett innan de röntgas, bryts upp och gipsas ihop lite bättre och det går alltid att avvakta för jag har såklart sett det som är (mycket) värre. Inget konstigt med det alls, så är det i de flesta sköterskefamiljer.
Man får i alla fall plåster om man har ont!
Det kan ju låta som att det är synd om sådana vanskötta stackare men faktum är att det mesta med fördel går att avvakta. Och det går alltid att ta ett piller i väntan på att man ska ha avvaktat färdigt för när det inte har gått över på 6 veckor så är det dags att gå till doktorn för en liten säkerhetskoll (fast en gång rymde Peter till närakuten redan efter 4 dagar och kom hem med gips. klent!...).
Gips kan funka, då slspp hon i alls fall att jobba!
Idag var det dags för min man att äntligen träffa någon som är mer förstående än hans sjuksköterskefru. Han har haft en svullnad på smalbenet i flera veckor som jag upprepade gånger erbjudit mig att sticka hål på och tömma. I min värld ett fint erbjudande för vem vill liksom hålla på med jobbsaker på fritiden? Jag har till och med tagit hem en ordentlig nål för ändamålet. Peter har dock vägrat detta och hävdat att det inte ska stickas hål på det där viset eftersom han trott att han skulle få benröta så då har det ju fått vara så där då.
Men, vad var det jag sa? Den kloka Doktorn tyckte det var lika bra att sticka hål på det där och ta ut vad det nu var där inne. Visserligen under ordnade former med bedövning och sterila instrument, men ändå. Jag sa ju det!
Nåväl, Bollen på benet var tillbaka i kväll så nu hade han ingen talan längre. Vätskan behövde ju komma ut. Dessvärre hade jag ingen bedövningskräm hemma men jag ljög lite och sa att det inte skulle kännas... Tydligen kändes det lite för det blev ett himla väsen. Redan innan nålen kommit dit den skulle. Sedan satte han sig helt på tvären och efter 2 försök var det lika bra stt ge upp. Han får ha bandage i stället och jag får återgå till min vsnliga strategi, avvakta.
Vet inte riktigt om Sam Song är helt optimalt att göra rent med, tyckte ändå det kändes bättre än Ajax...
Well, nu är det bara 18 dagar kvar till Grekland! Det är så sjukt bra att det nästan inte är klokt! Undrar om jag har kvar min luftmadrass? Och undrar vart vi ska? Så här dåligt påläst har jag nog aldrig varit, har ingen aning om ens vart ön ligger... Det lär nog visa sig