thaimalin.blogg.se

Alltså mina nerver! Jag trodde att när ens barn blev vuxna så skulle det bli så himla lugnt och skönt, särskilt när de flyttar hemifrån och i synnerhet om de flyttar till ett annat land. Det kan man ju inbilla sig...

 

Shitkid tex, har en viss förmåga att hitta på små saker som ställer till viss oreda ända hemma i Sjöstan fast hon befinner sig väldigt långt bort. Hon tappar regelbundet sin telefon i vattnet och för att kunna laga den måste jag alltså hämta den där hon är, ta med den till Sverige, lämna in den på Telia (där hon tack och lov har en försäkring, den har betalt sig väldigt många gånger), krångla lite eftersom den inte är min samt hämta den och sedan leverera den till ungen igen. Detta händer som sagt regelbundet och jag blir utmattad bara jag tänker på det.

 

Så är det just nu vilket medför att hon inte har någon fungerande telefon när hon lämnar Thailand idag för att komma hem på semester. Vi har alltså fått göra som förr i tiden, bestämma en plats och en extremt ungefärlig tid eftersom man aldrig riktigt vet när flygen behagar landa och när hon därefter kan hinna med ett pendeltåg och ta sig dit hon ska. Utan ytterkläder givetvis för det tog hon inte med sig när hon åkte till sitt tropiska klimat så hon kan inte gå utanför stationen utan att frysa ihjäl. Nu kan jag ju kolla på nätet när hennes flyg landar och grovt räkna ut när hon kan tänkas anlända men det här är ju så krångligt att jag inte ens orkar tänka på det...

 

Som om det inte räckte så skickade hon ett meddelande igår om att hon nog inte kommer med flyget för det hade blivit krångel med hennes biljett som på något obegripligt sätt blivit felaktig. Det här övergick mitt förstånd men jag begrep så pass att jag troligen mitt i natten skulle behöva boka en enkelbiljett hem åt henne, vilket visserligen fanns men var svindyrt och innebar en resa med Aeroflot i 22 timmar och att hon skulle anlända typ ett dygn senare än planerat. Utan att kunna meddela sig då givetvis eftersom telefonen ju inte fungerar utanför Thailand... Nu är vi inte extremt kräsna i vår familj men vi har åkt färdigt med obskyra flygbolag som Ryan Air etc och Aeroflot får hon faktiskt inte åka med. Punkt slut! 

 

 Vokabulären i hennes meddelande tyder visserligen på en intressant språklig kreativlitet  men inget som går att återge i skrift om man inte vill komma till Djävulen och hjälpa till att skyffla kol. Alltså där har jag verkligen lyckats lära henne allt jag kan och stimulerat till ytterligare studier på egen hand... My Buddha!

 

All denna dramatik utspelades samtidigt som jag hade fått hem en mäklare som jag glömt skulle komma. Jag kom på det en kort stund mitt på dagen och skulle bara fixa en grej innan jag tänkte avboka det hela som jag absolut inte hade tid med eftersom jag skulle åka och dyka, men glömde av det igen så det blev ingen avbokning utan en rekordsnabb städning som mest innebar att större delen av bohaget hamnade under sängen... 

 

Well nu får vi i alla fall bostaden värderad och mitt i natten meddelade den lilla dottern att det ändå verkade gå bra med biljetten men att hon hade lovat att bli religiös om det löste sig så nu visste hon inte riktigt hur hon skulle bete sig eftersom hon vanligtvis är väldigt ogudaktig... Nu tycks hon i alla fall hittat ett wi-fi och har lyckligen landat så om hon bara kan ta sig dit vi bestämt och står still där blir hon upplockad av min snälla man om nån timma eller så :) 

 

En annan gång när hon bodde i Kina meddelade hon att hon hade ramlat ner i en brunn och nästan slagit ihjäl sig, hade letat upp en flaska sprit och frågade om hon skulle hälla den på såren eller dricka upp den. Eller den gången hon ringde och var hysterisk för att hon tappat en tand. Fast det visade sig senare endast var en liten bit av en tand, men ändå, eftersom sådant alltid inträffar mitt i natten blir det väldig dramatik.

 

Alltså, jag tål blodskvätt, hjärtstopp och typ vad som helst men sånt här får jag nervsammanbrott av. Shitkid är ju givetvis felfri och inget som händer är hennes fel, absolut inte men det skulle vara väldigt trevligt att kunna slappna av någon gång och slippa sådant drama! 

 

Nu ska vi till London nästa vecka. Vi kommer dit med varsitt flyg så nästa scenario ser jag framför mig redan nu med mig omkrinirrande helt desperat utan att hitta varken henne eller tunnelbanan från flygplatsen. Fast då kanske hon har en telefon som fungerar åtminstone, hon ska inte till något vatten närmsta dagarna hoppas jag...