thaimalin.blogg.se

Det är verkligen märkligt hurdan man kan bli när man kommer till ett annat land. En sån grej som grannar tex. I Thailand har vi ju flyttat runt lite såklart men ändå, när vi är på samma ställe ett tag så börjar i alla fall jag lägga märke till folk i närområdet. 

 

På sista stället hade vi toppenutsikt och jag som normalt sett inte bryr mig så mycket om vad folk har för sig hade otroligt stor möjlighet att ha bra koll. Huset mittemot bestod av tre guesthouses och en massagesalong/tvätteri/obskyr övrig verksamhet och vi blev lite kompisar med de thailändska tjejerna som skötte dessa verksamheter. När vi drack morgonkaffe hos dem berättade de ingående om grannarnas interna familjeproblem med fylleri/utomäktenskapliga snuskigheter och som om att det inte skulle räcka hade jag tillräckligt med fritid för att dessutom ha koll på samtliga deras hyresgäster. Särskilt de tre svenska, ganska motbjudande män med riktigt stora magar som bodde i varsitt rum ovanpå/under  varandras. Deras balkonger var inom hörhåll från vår så det var faktiskt svårt att undvika en viss inblick.

 

Alltså, my Buddha. Dessa gubbar (som finns lite överallt) ägnade sin semester åt att börja dagen ca 7.30-8 tiden med att dricka öl, gapa till varandra från sina balkonger och röka. Varsin thaitjej hade engagerats som sällskap (fast den ena verkade bli av med sin efter några dagar för henne såg vi inte till det sista). Det är helt obegripligt att man ens kan lägga en minut på att bry sig men efter ett par dagar blir det nästan intressant och till och med Shitkid blev indragen i intrigerna kring grannarna, typ "kolla, nu har han hämtat öl igen", "oj, nu kan han knappt gå" , "shit, han har inget på sig" (det hände att de glömde att dra för gardinen när de gick in...) etc etc.

 

Hur är det möjligt att ens bry sig det minsta lilla? Gubbar i allmänhet är väl helt ointressanta och särskilt äckel iklädda Singha-linnen som börjar dagen med öl och måste betala för att en tjej ska hänga med dem en vecka? Det måste vara för att vi haft ledigt för länge och varit hänvisade till att i princip bara prata med varandra i 2 månader?

 

Sådär skulle det ju aldrig gå till hemma. I sjöstan skulle jag inte känna igen en enda granne i huset fast jag bott där 2,5 år och jag säger visserligen hej om jag ser nån i trappan men det händer så sällan så jag aldrig minns hur personen såg ut. Ännu mindre skulle jag bry mig om vad nån gör på sin balkong eftersom det är helt ointressant och jag har fullt upp att hålla ordning på mig själv. 

 

Jag vet inte vilket som är bäst, att ha full koll eller att inte ens veta vem som bor vägg i vägg. Hade semestern varit ännu längre kanske jag blivit indragen i någon slags dramatik/familjeintrig eftersom jag har en tendens att prata väldigt högt och stirra om jag tycker att omgivningen blir för osnygg.

 

Eller tänk om gubbarna mitt emot haft likadan koll på oss. Vad skulle de tro när Peter vissa dagar hade sällskap av inte bara mig utan även Shitkid. De kunde ju inte veta att hon jobbar där och dessutom är dotter till mig. Det enda de såg oss göra var ju att äta salta broadbeans, dricka öl eller möjligen en takeaway-drink från gatubaren nedanför... Fast jag tror inte ens de såg oss, de var konstant berusade och hade fullt upp att hålla balansen när de väl ställde sig upp en stund.

 

Nåja, nu slipper jag ju bry mig tills nästa gång. Igår hade jag en jättetrevlig Boråsdejt med Helen som var på besök i storstan och kunde leverera lite färskt skvaller från hembygden. I övrigt händer typ ingenting. Jag kan bara konstatera att det är superkallt. Särskilt i vattnet. Idag dök jag med en ny Buddy som aldrig varit med oss innan och det var meningen att jag skulle navigera runt oss enligt vår dykplan... Ha ha, jag som inte ens hittar hem liksom. Men på något sätt skärper jag väl mig om jag blir tvingad och jag ville ju varken skämma ut mig eller skrämma den nya stackarn så jag lyckades orientera oss exakt dit vi skulle i kolmörkret. Ett antal dykare fick regulatorfrysningar men min höll sig i skinnet trots att det bara var 1 grad i vattnet. Men fyfan vad det var kallt efter 40 minuter! Undrar om jag någonsin blir varm igen....