thaimalin.blogg.se

Så här är det, jag gillar ju att dyka. Det är jätteroligt nästan varje gång och hur eländigt kallt och vått det än är så på något sjukt sätt är det ändå typ avkopplande, intressant, roligt och spännande. Man vet ju aldrig vad man ser där nere liksom..

 

Eftersom jag egentligen inte vågar dyka kan man ju tycka att det är lite underligt att jag gör det. Det är väldigt underligt faktiskt och det var verkligen inte min avsikt utan min man som helt enkelt anmälde mig till en kurs. Det osannolika inträffade då att det faktiskt gick bra och sedan gick jag lite fler kurser, förra året 5 st faktiskt och tyckte att det var superkul varenda gång jag fick ett nytt certifikat (konstig uppfattning om vad som är kul men så är det i alla fall...)

 

Well, i år tänkte jag ju såklart fortsätta med lite småkurser, alltså typ djupdyk, kanske isdyk och sådana där smågrejer som är lite lagom ansträngande. Bra tanke! Nu blev det dock så att jag istället kom på att jag ju skulle kunna gå divemasterkursen. Det är också en tanke, dock lite oklart om den är bra eller inte. Hur det blev så är också aningen oklart men jag tänkte väl den spontana tanken att det ju är roligt att ta sig an en lite större utmaning och "hur svårt kan det vara liksom..."

 

Nu vet jag hur svårt det kan vara. Eller ja, svårt kanske inte är det rätta ordet men ansträngande. Och då har jag knappt börjat! Det började lite fint med teorin som man får beställa och utföra via nätet. Även där tänkte jag att det inte kunde vara så himla besvärligt. Det är det säkert inte heller men det har visat sig vara MYCKET omfattande. Och på engelska. Engelska är ett jättebra och användbart språk men för mig tar det helt klart längre tid eftersom jag har en tvångsgrej att jag måste fatta ALLA ord. Nu har jag gjort kapitel 1. Det är 7 eller 8 kvar. Det ska vara färdigt 11 april för då förväntas vi skriva ett prov där vi ska ha massor med rätt. My Buddha...

 

Och sen är det ju våra sk färdigheter. Allt har vi fått göra tidigare på andra kurser men nu ska vi göra det snyggt. Typ rädda en halvdöd dykare, bogsera, klä av den och sig själv samtidigt som man försöker hålla liv i den genom konstgjord andning. Eller bara att ta av masken och simma utan en bit och ta på eländet igen. Det kan jag men det ser förmodligen inte alls särskilt lätt ut och det är grejen liksom. Att vi ska kunna visa nybörjare utan att de blir rädda. Ha ha, ja vi får se hur det där blir...

 

Igår hade vi snorkeltest. 800 meter med fenor, mask och snorkel men inga armar. Jag provade först 50 meter, hur svårt liksom? Inte ett dugg svårt faktiskt visade det sig. Om man inte tycker att det är svårt att bli sjukt andfådd i en snorkel som hela tiden ska envisas med att bli vattenfylld samt få sådan mjölksyra i vaderna så att man knappt kommer upp ur bassängen efter utfört prov. Därefter var det bara bogsering av trött/död dykare i 100 meter kvar. Inte heller ett dugg svårt om man gillar att simma helt desperat samtidigt som man släpar på en latmask som bara är i vägen. Dessa saker skulle så klart utföras på tid, alltså så kort tid som möjligt. Jag nämner inte resultatet men tiden var väl inte jättekort. Men dykmagistern var snäll i alla fall. Alltid nåt att glädja sig åt! 

 

Nästa gång kommer jag nog inte undan att göra simtestet på 400 meter samt vattentramp i en kvart. Jag har 10 dagar på mig att öva upp farten... 

 

Alltså, varför kommer jag på en sån här ide?  Nu tar det här så mycket tid att jag inte ens hinner dyka längre! Det var över 2 veckor sedan och lär väl dröja lite till innan det blir aktuellt antar jag för den där teorin verkar aldrig ta slut! 

 

Idag slutade jag tack och lov tidigt och hinner väl lagom få lägenheten presentabel innan mäklaren kommer. Hon har redan varit här och inspekterat en gång men idag ska vi ta det ett steg vidare så får vi se om vi någon gång i framtiden orkar med att byta till något aningen större...