Home sweet home
Sådärja, då var vi hemma igen från vår miniresa. Egentligen var den inte så mini, det var typ 75 mil eller nåt men det var bara 4 dagar så det får vara mini ändå.
I alla fall har det varit supertrevligt och finfina dyk i norgevattnet. Solsken har det också varit och det går faktiskt inte att klaga på nånting alls egentligen.

Idylliskt litet dykcenter
Vi började torsdagen med ett litet stillsamt avvägningsdyk precis utanför dykcentret. Det fanns lite att titta på där också, det är faktiskt rätt stor skillnad på den kusten och stockholmsvattnet så att det inte var något vrak just där gjorde inget alls. Dessutom första dyket i år på dessa breddgrader jag inte frusit om en enda kroppsdel trots 75 minuter i vattnet gör ju saken ännu trevligare!

Därefter vart det båtdyk. Alltså att jag gör sånt här övergår egentligen mitt förstånd... Jag vågar inte åka båt där man sitter på kanten och kan ramla i när som helst. Jag vågar inte åka båt fort. Jag vågar inte ens hoppa i båten. Jag vågar inte hoppa i havet utan att fatta hur jag ska komma upp i båten igen. Egentligen vågar jag inte dyka heller men det har jag nästan börjat våga nu faktiskt.

En sån här båt går att köra asfort! Vi åkte dock "bara" i 50 knop vilket är superfort det oxå!
Hur som helst går det ju inte att inte våga detta om man nu ska ner och titta på vrak under ytan (vilket jag inte heller vågar, vrak är jätteläskiga och jag tror alltid att jag ska fastna i nåt rostigt föremål och bli kvarglömd), så det är faktiskt bara att göra det i alla fall. Och det visade sig gå ganska bra trots att det gick superfort och var ganska skumpigt. Jag kom både ur och i båten utan problem fast jag fått för mig att använda sidemountutrustningen som ju är lite omständig just på en sån båt, den satt faktiskt perfekt hela tiden och vi börjar bli riktiga kompisar nu äntligen.
Well, nu har vi sett allt möjligt, båtvrak, flygvrak, fiskar i olika storlekar och en o annan krabba. Jag har ätit mer onyttigheter än jag gjort hittills i år, chips och kakor visade sig funka både till frukost och kvällsmat och för första gången jag minns hrt jag ätit färdigköpt potatissallad... Alltså nu får det bli ordning och struktur ett tag!

Straffet för att Peter tjatar på mig om att jag har min lamsladd på fel plats. Då fastnar man och ens egen sladd går av med påföljd att man får ägna en eftermiddag åt renovering. Lyckligt slut den här gången tack o lov?
Nån som inte är lika nöjd är mitt högra öra... Sista dyket i går morse fick jag hoppa över eftersom det bestämt sig för storstrejk. Skitont och totalt lock samt dövhet har hållt på sen natten till söndag och idag stog jag inte ut längre så jag fick förnedra mig till att ta mig till vårdcentralen..
Alltså vilket skämt! En urbota korkad sköterska sa till mig i telefon att använda revaxör i tre dagar så kunde de spola örat sen. Jag talade vänligt om att jag har ingen vaxpropp, jag vill att nån ska titta hur det ser ut för nåt är fel. Då sa hon att jag ju alltid kan avvakta. Mindre vänligt (antagligen rent ovänligt) frågade jag vad jag skulle vänta på och till slut fick jag en tid. Dessvärre en tid till just henne... Well, givetvis fick hon gå hämta en riktig sjuksköterska som i sin tur hämtade en läkare eftersom det tydligen såg förskräckligt ut i örat och nu sitter jag här med diverse piller att knapra på... Jag som aldrig är sjuk! Det är jag inte nu heller egentligen, jag har bara öronkaos men det är tillräckligt illa! Funderar faktiskt på att vara hemma i morgon för jag hör ju inget och det är ganska svårt att sitta i telefonrådgivning utan att höra vad folk säger. Jag avvaktar en stund och ser vad som händer efter mina nya fina piller fått verka lite.
Glömde/vågade inte fråga när det är lämpligt att dyka igen... Jag ska ju på provapådyk på onsdag så då får det här ha gått över! 2 dagar borde väl vara rimligt?