thaimalin.blogg.se

Under mina snart 49 år har jag varit hos någon form av läkare kanske 3-4 gånger. En av dem trodde det blivit fel i journalsystemet för det inte fanns någon journal, man ska tydligen ha massa sjukdomar i min ålder och springa till doktorn jämt och ständigt och ha en jättelång journal.

 

I år har jag tagit igen det ordentligt och både varit på vårdcentralen ( 2 ggr), apoteket (2 ggr), röntgen (2 ggr varav magnetrtg 1 gång) samt nu vidgat mina vyer ända till närakuten. Alltså, vafan, det här är den totala förnedringen! Snart har jag nog frikort som vilken annan gnällspik som helst!

 

Nu är det total krigsförklaring mot mitt högra öra! Som den snälla, lydiga patient jag är så har jag snällt ätit alla mina tabletter för att ta död på den elaka infektionen som slagit rot i örat. Det blev först bättre. I fredags blev det sämre igen. I går började det göra mer ont och i morse var det både ont, totalt lock samt dövhet. Igen.

 

Jag gav upp, ringde närakuten (!!!) och fick tid omedelbart. Nu vet jag allt om min trumhinna. Den är fortfarande infekterad, särskilt i övre delen, den har ingen vätska bakom (tack och lov för då blir det ännu mer långvarigt) men framför allt är den stel. Det borde enligt doktorn gå över med mer piller, nässpray och ett par dagars tålamod. 

 

Ok, jag ger det två dagar. Har det inte gått över då får jag ta till nåt annat, oklart vad men sannolikt något drastiskt.    

 

Det är tur att det är skitdåligt väder annars hade jag varit toksur för att jag velat ut och dyka hela tiden. Det vill jag ju ändå men nu kan jag ligga i sängen och läsa en bok i stället och tycka att det är rätt ok. Sen kan man alltid trösta sig genom att gå och beställa en soffa, eller två faktiskt som vi nästan blivit lovade ska komma tills vi flyttar. Det är ju i alla fall positivt.

 

Och så kan man ju gå på stillsamma promenader i regnet. Det är inte ett dugg roligt men jag kan inte springa i det här tillståndet för rätt som det är börjar det göra jätteont och då måste jag gnälla och omedelbart äta mer piller. 

 

Igår var vi på en liten spontan housewarming hos Eva och Eric I deras nya bostad. Det resulterade i att jag nog får börja banta idag pga alldeles för god mar. Det är ju konstigt att alla andra som har någon slags sjukdom tappar aptiten och slutar äta men för mig blir det helt tvärt om och jag är hungrig hela tiden. Mycket märkligt!