thaimalin.blogg.se

Idag har solen varit framme. Inte hela dagen men ändå, det har inte regnat sedan i går så nu är det hopp om stabilisering. 

Hur som helst så skiter jag i hur vädret är. Såklart hade det varit annorlunda om jag varit här i två veckor eller något sådant, då är det ju inget kul om det bara regnar men när jag ändå sitter i ett klassrum eller blöter ner mig vid våra övningar i poolen eller ute i havet spelar det liksom ingen roll. Fast det var lite läskigt när det blixtrade som tusan medans vi demonstrerade skills i poolen härom dagen. Undrar om det är farligt på något sätt..?

 

 

Hur som helst, vi är drygt halvvägs genom utbildningen. Det är fruktansvärt mycket att göra. Minst sagt. Jag och en till är de enda som inte har engelska som första språk så jag anser att det är svårast för mig som aldrig pratar engelska till vardags. De övriga har dessutom mer vana än jag av Divemasterarbete och att dyka i tropiska vatten och fattar inte hur jag ens kan komma på tanken att dyka där det är kallt och mörkt... 

 

Nåväl, det är möjligt att jag är handikappad av språk och främmande utrustning och dykmiljöer men nu börjar mina kurskompisar bryta ihop en efter en. Ett par stycken har fått öroninflammation, det är visserligen rätt vanligt men man får ju se till att klara mer än två, tre dyk... En annan fick vara hemma en dag pga mental kollaps för att det är så ansträngande. En fjärde har infekterade sår på benen efter översvämningen samt nån magåkomma som jag inte orkat fördjupa mig i... Idag freakade nån ur helt för att det var obefintlig sikt när vi gjorde övningar på lerbotten och helt enkelt inte såg varandra fast vi var i omedelbar närhet, vafan liksom? De skulle se Östersjön en dålig dag! Och så vidare... Men där ser man, det hjälper inte alltid att vara typ 28 och engelsktalande från början, man behöver vara lite tålig också verkar det som.

 

Fast det är möjligt att jag också drabbas av ett sammanbrott ganska snart. En dag var det sjukt nära faktiskt. Det räckte att Peter råkade tilltala mig så blev det stor emotionell kris så nu är han väldigt försiktig med att yttra sig fram tills jag är klar med alla dessa oändliga hemuppgifter på kvällarna. 

 

Trots allt finns vissa ljusglimtar. Idag hade vi varit så duktiga att vår coursdirector bjöd oss på en öl efter övningarna. Det kunde slutat i ett ordentligt fylleslag för jag tål ingenting längre. Jag har inte ens sett en öl sedan vi kom hit och är förmodligen helt dehydrerad eftersom jag glömmer att dricka när jag inte rör på mig så hade jag inte haft vett på att gå hem och fortsätta studierna vet jag inte hur det där slutat...

Dessutom är jag tydligen EFR-instruktör nu. Lite oklar över hur det där gick till men vi skrev ett prov som gick strålande och sedan vart det klart. Och det är ganska roligt trots allt att åka ut på våra open waterövningar, även om det innebär en massa fokus på att prestera något bra så är det ju ändå lite dykning. 

 

Om en vecka är vi klara med det här. Undrar vad jag ska göra då hela dagarna...?